Skrivarhöst

Nu så, nu är vi igång med skrivarcirkeln igen. Det känns bra. Det passar årstiden, lönnen utanför fönstret skiftar redan i rött, så som bara lönnar kan och med lite stearinljus, te och bröddoft från ugnen går det att komma i stämning. Det klagades på ringrostighet, att det kändes ovant, men när vi väl startade så flöt pennorna iväg över skrivboksidorna som de aldrig gjort annat. Och det blir de mest fascinerande historier, tio minuter, bara att hoppa och bilder kommer, minnen, fantasier, drömmar. Det inre kikar fram och det är vackert när det får göra det och tas varsamt emot.

Vi satt och spelade igår kväll också, Maria B (som är här på besök) och jag, så vi glömde tid och rum, och vi som brukar bli så trötta om aftnarna! När vi reser ihop börjar vi gäspa och kolla klockor redan vid halv tio. Nu delade vi med oss av nya sånger, som vi fått ur oss sedan vi kom hem från underbara Totleigh Barton och det är det bästa. Att våga visa och bli mottagen och lyft. Vi la oss halv två för att vi måste och för att grannarna antagligen tyckte det räckte med låtar då.

Bokmässan idag. Inte lätt för en förvirrad som jag, hittar inte och hittar framförallt inte tillbaka till nåt som jag skulle vilja titta mer på.. Men det var kul att gå på seminarierna. Inspirerande. Det är höst i Göteborg.