Att vara nöjd

Han hade just sålt ett par krukor ljung och ätit medhavd macka. Lördagsförmiddagen hade börjat bra och nu kom solen också, den lyste ner över Kungstorget och deras blommor. Jag passerade det gamla parets stånd med mina rödbetor just när mannen tittade upp mot himlen, log och sa:
- Å, vad vi har det bra!

Hans leende födde mitt. Hans ord öppnade mina ögon och jag fick svikt i steget mot Kungsportsplatsen, där jag skulle möta min dotter. Han var nöjd och han sa det.
När är vi nöjda? Och säger det? Varför är det hundra gånger lättare att låta samtalen kretsa kring det vi är besvikna över, arga på, missnöjda med, över bristerna vi upplever? Speglar det vår uppväxt och samhället vi lever i, där vi jagar (jagas) vidare från butik till butik, från resa till resa, från fredag till fredag? Det ingår inte i det paketet att vara nöjd. Ordet förnöjsamhet associerar till enfald. Att inte förstå att det finns mer därute, som man borde få ta del av. Att tigande bära sitt kors och inte lyfta blicken.
I böcker och artiklar kommer det dock singlande tillbaks, det som påminner om att unna sig att vara nöjd. Mindfulness kallas det nu. Vi går på kurs för att lära oss att ta vara på nuet. Jon Kabat Zinn har skrivit fin bok om det. Livet blir rikare om vi vågar. Själv försöker jag och lyckas bättre numera, men visst är det lätt att tankarna virvlar in i bristen och att synfältet begränsas till det jag inte har, till kärleken som inte kommer, till...Men jag vet ju att hur mycket jag än strävar och jagar och köper, så mättas aldrig hungern om jag inte stannar och letar upp solstrimman.
Tack, du glade försäljare på Kungstorget. Du fick mig att ta in höstlövens färger i i hjärtat. Du fick mig att njuta stunden och glädjas åt att jag kunde handla vänligt odlade rödbetor och purjolök som skall bli en borstj idag. Att jag har nog med mjöl att baka ett bröd av, till soppan. Och, inte minst, att jag har vänner och barn omkring mig, som vill smaka på den.

To my English-speaking friends:
I have just been writing about the art of being satisfied and how hard it is to get there. How business as usual doesn't want us to feel that kind of contentment. An old sales man in a square in Gothenburg showed me how yesterday, by smiling towards the autumn sun and to his wife, saying something like: O,we are doing fine, aren't we?
I sang some of my new songs to a friend yesterday evening and he seemed to like them. I had told him about the amazing song writing course, and incouraged by his applause I started my computer, opened Robert's recordings and let him listen to a couple of them. Hot trousers.., and Olivia's great song, and Sarah, he was so impressed by Sarah. Of course, who wouldn't be? If you want to listen to her, you will find her on Myspace/rumerlovesyou. Check it out.